Opolitisk terrorism?

Den rasistiska terrorismen har blivit Europas största säkerhetspolitiska problem. Våldet mot romer i Ungern. Peter Mangs som sköt människor i Malmö – nästan alla med så kallad invandrarbakgrund. Utöya i Norge. Den nazistiska terrorgruppen som nyligen avslöjats i Tyskland. Och nu det ohyggliga terrordådet i Sydfrankrike, där en man verkar jaga fransmän med arabisk och judisk tillhörighet – om uppgifterna stämmer innebär det att islamofobi och antisemitism i hans fall smält samman.

Det händer samtidigt som president Sarkozy skruvat upp sitt tonläge om främlingsfientlighet och fransk nationalism i valrörelsen. Han har tillägnat sig den nationella och rasistiska högerns båda paradfrågor: för många invandrare och för mycket EU – det måste finnas en gräns.

I morgon kommer den franska debatten helt säkert påminna om den svenska i höstas, med konservativa debattörer som försöker sudda ut sambanden mellan polemiska högerglidningar i etablerade sammanhang och ensamma extremisters våld.

Men de små kretsarna av hatstinna extremister beredda att på egen hand börja reducera antalet oönskade människor är inte så isolerade. De nationella partiernas parlamentariker – i Sverige SD:s – fungerar som hatets förbindelsmän in i staten. Och de etablerade politiker som leker med opinionselden i eget intresse är de som står för de nödvändiga ideologiska eftergifterna. Kedjan löper från ytterkanterna ända in till centrum – i Frankrike till presidentpalatset. Det är i det sammanhanget man kan förstå försöken att framställa terrorismen som opolitisk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s