Rom

Jag var i Rom några dagar efter nyår. Vår yngsta dotter ville titta på ruiner och gamla statyer. Den turistande människan är gåtfull. Att flanera genom städer, äta god mat, sitta på caféer, inhämta sol och värme — allt det är enkelt att förstå. Men vad ska man säga om så kallade sevärdheter?

Att vandra omkring i Forum Romanums ruiner, stå på den gamla huvudgatan och verkligen se hur senaten, domstolarna, templen och torget med talartribunen låg i förhållande till varandra är mäktigt. Många byggnader i Rom som Pantheon är naturligtvisi någon mening "mind-blowing", som det står i guideböckerna. Men tycker verkligen alla som strömmar in och ut från dessa platser att upplevelsen är så viktig och oförglömlig?

När man besöker Sixtinska kapellet är det omöjligt att inte slås av det absurda. Det ligger längst bort i det väldiga Vatikanmuséet, som är sprängfullt av gamla vaser och statyer. Det var lågsäsong när vi var där, men ändå enormt mycket folk. Man vaggar fram genom museets ändlösa salar som ett tätt fiskstim. Alla vill bara till Rafaels fresker och själva kapellet. Statyerna på vägen skiter man i. Det tog oss säkert minst 30–40 minuter att nå kapellet. Där står alla sammanträngda på ett golv och tittar stint upp i taket, högt ovanför.

Naturligtvis är Michelangelos färger enorma och flera bilder i taket klassiska. Men ärligt talat: det är en konst som inte intresserar mig särskilt och absolut inte berör mig ett dugg. Jag misstänker att för de allra flesta som trängdes samma förmiddag gäller samma sak.

Efteråt letade vi reda på ett café. Rätt utmattad drack jag en kall öl. Varför hade vi ägnat en hel förmiddag åt detta? Varför "måste" man göra det under ett besök i Rom? Före massturismens dagar måste det varit annorlunda. Jag kan föreställa mig att man i början av 1960-talet kunde gå ganska ostörd genom museet. I dag har besöken förvandlats till ett slags masskulturella handlingar med en mening som undflyr mig. Varför är det så viktigt att besöka Sixtinska kapellet, pyramiderna, Eiffeltornet och liknande byggnader? Vad betyder det att människor från hela världen flockas till en "upplevelse" som sällan är någon upplevelse? Före massturismen, på 1960-talet, var det ännu status att ha varit på plats, men så är det ju inte längre. Det börjar snarare bli lite pinsamt. Jag skulle vilja veta mer om den gåtfulla turisten. Undrar om det finns något intressant att läsa?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s