Centerns alla förlorare

Det är slående hur veckobaserade olika politiska "affärer" eller debatter blivit i mediaoffentligheten. I lördags intervjuades Per Ankersjö som ansvarar för förslaget till centerns nya idéprogram i Eko-intervjun. På söndagen följde lite kommentarer i Godmorgon Världen, bl a i Panelen. Och sedan var Centercirkusen avklarat.

Men centerns problem är naturligtvis kvar. Idéförslaget har utlöst en konflikt som den gamla centerrörelsen borde tagit för flera år sedan. Äntligen har det nu börjat uppmärksammas hur Timbro under oo-talet aktivt försökte vrida både FP och C i mer nyliberal riktning. Målmedvetet verkar de ha stöttat små övertygade fraktioner.

En parallell till det som nu händer i Centern är när trotskisterna försökte, och delvis lyckades, ta över brittiska Labour på 1980-talet. Bland annat styrde de Liverpools stadshus under några är. Sedan lyckades partiet samla ihop sig och kasta ut dem – efter att de ruinerat Liverpool och nästan Labour.

Men för centerrörelsen tror jag det är för sent. De borde tagit den här striden för fem år sedan. Men under Maud Olofssons tid verkade alla sitta på läktaren och tro att "ungdomarna" nog skulle växa till sig. Nu sitter de därför i rävsaxen. Tragedin är att de kunde ha utvecklat ett annat, lika spetsigt och kontroversiellt, idéprogram men baserat på centerrörelsens egentliga idéarv. De kunde enkelt, och roligt, ha uppdaterat det till en modern rörelse för småstäder med god populistisk anti-08-retorik. De kunde ha blivit ett både irriterande och viktigt parti.

Men den nyliberala falangen tror jag också kommer misslyckas – även om Lööf klamrar sig kvar. Hela deras projekt vilar på en historieförfalskning. I lördagsintervjun försökte Per Ankarsjö få det låta som att C alltid varit i någon mening liberalt. Men det är ju inte sant. Det har alltid, på olika sätt, varit socialkonservativt. Ett parti som vilat på föreställniongar om små gemenskaper, kyrka, konservativa värderingar och en fast stat. De idéer man i USA, och inom politisk filosofi, kallar kommunitära.

Jag tror historia har betydelse för partier. Man kan inte bara byta skepnad totalt. Tänk om Vänsterpartiet plötsligt skulle bli kristdemokratiskt. Därför tror jag striden i C bara har förlorare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s