Socialdemokraterna ska inte ha någon integrationsminister om de vinner nästa val, läser jag i SvD i dag. Följdfrågan är enkel: Kommer de av samma orsaker även avskaffa jämställdhetspolitiken och inte tillsätta något statsråd för den frågan heller?

Jag förstår den teoretiska bakgrunden till varför man vill avskaffa hela det berg som kallas integrationspolitik. Jag delar uppfattningen. Men den praktiska politiken är annorlunda. Verkligheten mer komplicerad än teorin. Det behövs ett statsråd som kan diskrimineringsfrågor, vet hur rasdiskriminering fungerar och kan ta ställning i olika konkreta frågor. Titta på Erik Ullenhag, som snabbt tog avstånd från polisens metoder för id-kontroll. Från Socialdemokraterna är det däremot tyst. Kanske för att partiet inte har någon talesperson?