Bind honom till medborgarna

I fredags skrev Annika Ström Melin i DN om den helt nya (sannolika) ordningen vid nästa val till Europaparlamentet. Varje partigrupp kommer då utse egen kandidat till kommissionens ordförande. Indirekt blir det alltså folken som väljer ordförande. Och hen kommer ha uttalad politisk hemvist.

Det där gillar inte Ström Melin. De som följt min blogg och mina artiklar vet att jag länge (i flera år) argumenterat för den här förändringen. Men det är jättebra att hon skriver. Äntligen kan det kanske bli lite diskussion.

Tidigare utsågs ordföranden bakom stängda dörrar av regeringscheferna i Rådet. I praktiken genom hästhandel mellan de stora länderna. Sedan kunde parlamentet godkänna. Formellt blir det fortfarande så. Men i praktiken innebär detta en helt omvänd ordning. Ett stort steg fram för parlamentet. 

Ett tungt argument mot den här förändringen är att kommissionen ska vara en neutral och "opolitisk" institution. I sin suveränt bildande bok Europas väg understryker Lars Anell just den funktionen. Men som han sedan medger: i praktiken har kommissionen på senare år, av olika ofrånkomliga orsaker, politiserats. När Barroso valdes var de flesta medlemsregeringar borgerliga och det avspeglar kommissionens sammansättning. 2013 har EU en uppenbar höger-mittenkommission.

Med den nya ordningen minskar smusslet och stärks öppenheten. De olika kandidaterna kommer intervjuas, pressas, tvingas ta ställning i olika avgörande frågor innan valet.

Ström Melin undrar skeptiskt om det verkligen är klokt att försöka ge kommissionens ordförande demokratisk legitimitet. Hon antyder att man då släpper hen fri. Det är ju tvärtom: man binder hen till parlamentet och medborgarna. Det blir enklare att ställa hen till svars i öppna debatter och utfrågningar. Demokratisering innebär inte att makthavare släpps fria, men att kontrollen av dem ökar.

Man stärker också bandet mellan parlamentet och kommissionen. Slutsatsen av eurokrisen är att de mer konstruktiva förslagen hela tiden kommit från deras håll. Och sedan har det strandat i Rådet hos regeringscheferna. Jag tror enda sättet att verkligen reformera EU är en maktförskjutning mot parlamentet — och det här är ett enormt viktigt steg.

Sedan har Ström Melin helt rätt i att hur valet egentligen ska gå till är väldigt oklart. Det kan bli ett magplask — i synnerhet om regeringscheferna plötsligt vägrar acceptera den ordförande medborgarna röstat fram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s