Det stora bakslaget

Veckans stora överenskommelse om privata skolor är bakslag för hela debatten. Jag uppfattar den som en cementering av dagens system. Lite mer kontroll, men i grunden ingen förändring. Privatiseringen av den svensk grundutbildningen kan fortsätta. De stora kedjebildningarna — skolornas ICA och Hemköp — får fortsatt fritt fram.

Nu gäller det att inte sluta kräva förändringar. Frågan måste tillbaka till politikens mittfält. De stora partierna får inte komma undan. Vem som ska kontrollera svensk grundutbildning är alldeles för viktig. Den är en av statens kärnområden. Privatiseringen av skolan är en viktigare fråga än de om vård och omsorg.

I helgen verkar MP:s kongress beslutat att alla vinster i offentlig sektor ska återinvesteras. Partiledningen åkte på nyttigt nederlag. Men hur stämmer det beslutet överens med överenskommelsen om skolpolitiken?

Göran Perssons förslag om totalt stopp för fler skolor ägda av vinstdrivande företag är en bra startpunkt. Sedan kan man börja diskutera regler för vinstuttag. Och till sist förslagsvis besluta om att samma företag bara får äga kanske tre skolor. Gärna friskolor, men drivna utan vinstintressen utifrån en vilja att förverkliga pedagogiska idéer, ha särskild kulturell eller språklig inriktning, etc. Det vill säga som friskolorna var tänkta från början. Kunskapsskolan och alla andra liknande kedjor måste bort från svensk skola. 

Jag förstår inte varför S tycker frågan är så svår. Obegripligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s