Rapporterna från Egypten är inte roliga. Jag får dålig känsla i magen när jag hör eller läser om oppositionen. Klart jag delar deras kritik mot Morsi och Brödraskapet. Presidentens stora misstag var processerna kring den nya (och inte särskilt bra) konstitutionen. Han avslöjade usla demokratiska reflexer. Repressionen mot demonstranter, journalister och andra är också varningssignaler.

Men jag tycker viktiga delar av oppositionen också verkar sakna viktiga demokratiska spärrar. Att kräva Mursis avgång är naturligtvis ok. Men att leka med tanken att militären ska ingripa och avsätta honom är inte ok — inte ens i närheten av ok. (Mursis viktiga insats är att han tidigt skar av militärens direkta politiska maktpositioner). I synnerhet som oppositionen beslutat att bojkotta den politiska processen och politiska val. Att storma Muslimska brödraskapets lokaler är inte heller ok.

Men det grundläggande problemet för socialdemokrater, liberaler, nasserister och andra "sekulära" är att de — trots stora demonstrationer i går — representerar en klar minoritet av medborgarna. Om Mursi avgår och det blir nyval kommer de med all säkerhet förlora till någon annan islamist. Därför har de egentligen bara två alternativ. 1. Att genom protester pressa Mursi/Brödraskapet att respektera demokratins och det öppna samhällets spelregler. 2. Att intrigera för en kupp och en "upplyst" sekulär despoti.

Risken är stor att Egypten glider mot en upprepning av det algeriska inbördeskriget. Men med omvända roller. Då finns bara två vinnare: militäeren och de revolutionära islamisterna/salafisterna.