Ljus i Paris, mörker i Syrien

Sommarens måste-ses-utställning i Paris är nog den enorma "Dynamo" om ljus, rörelse och rymd i konsten de senaste hundra åren på Grand Palais. Där samlas ett slags konst som aldrig intresserat mig: pulserande lysrör, rörelser som lurar ögat, cirklar, speglar och olika ljuseffekter. När jag sett den typen av konstverk ensamma i större samlingar på olika moderna muséer har jag känt mig helt likgiltig inför dem: det objektiva, kalla och lite studentikost vetenskapliga. Men när när jag gick genom sal efter sal på Grand Palais blev jag uppiggad, fascinerad och ibland rätt överväldigad.

Utställningen är enormt stor. Jag vet inte många konstmuséer som skulle rymma den — eller ha råd med så stora satsningar. Det tog mig ordentligt över två timmar att ta mig genom den, och då rörde jag mig ändå ganska snabbt. I mitten kände jag mig rätt trött på alla visuella effekter. Men då kom sista delen som handlar om rymd och luft som en befrielse med en del rätt fantastiska verk. Många med meditativ kvalitet. Egentligen skulle man se utställningen ensam och i mycket långsamt tempo. Nu blir det lite tivoli.

I dagens Guardian finns en oroande artikel om hur starka Syriens motsvarighet till al-Qaida blivit. Det är ett reportage från en region de kontrollerar i östra landet med inkomster från både olja och gas. Jag tror att reportaget ger förklaringen till att Europa och USA nu börjat förse andra delar av oppositionen med vapen. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s