Den politiska Haring

När jag nu är tillbaka i Paris efter några dagar på resa har de lagt ut strandsand längs Seine: Paris plage. Att flanera längs floden vid skymningen är oförglömligt. Barn bygger sandslott, familjer lägger ut filtar och har picknick med vin och mat, andra sitter tillsammans i de megastora strandstolarna och läser, boulodromen är ständigt upptagen, Eiffeltornet gnistrar varje heltimma, broarna är som svarta siluetter mot den aprikosfärgade kvällshimlen.

Redan på 1930-talet skrev en förundrad Walter Benjamin om hur parisarna vände husen ut och in. Fasaderna förvandlades till interiörväggar. Gatan blev ett rum. I dag är hans iaktagelse närmast banal. Men jag tycker det fortfarande skiljer sommar i Paris från sommar i t ex London. Paris är en mer människotillvänd stad. Kanske för att staden alltid haft en stark statsmakt som styrt, ställt, planerat och lagt till rätta. London är mer sluten och laissez-faire.

Keith Haring har jag länge sorterat bort. Jag har sett lite för många temuggar med hans gubbar med hål i magen. Men på Paris Moderna museum (inte Centre Pompidou, men det i närheten av Trocadero) visas en stor retrospektiv om hans konst: The Political Line. Den är upplysande. De tillsynes harmlösa figurerna får sammanhang av stark protest mot kapitalism, rasism och sexism. Haring framstår som oerhört sympatisk. Han målade jämt, på allt och fanns med vid demonstrationer. Hade han levt 2011 skulle han funnits mitt i Occupy Wall Street med sin konst. När han målade i tunnelbanan var det på rätt plats. På spåren. På reklamskyltarna. Någon (en samlare?) tog ner hela reklamskyltar han målat på. På en har någon annan kommenterat hans konst.

Kanske får temuggarna och allt annat skräp också sin förklaring på utställning. Inför sin död i Aids skapade han en fond för pengar till aidsforskning. Var det hans sista önskan att hans konst skulle hårdexploateras för att maximera intäkterna till fonden? Det skulle stämma med hans filosofi. Jag tror han delade min ståndpunkt att människorna och livet är större och viktigare än konsten. Jag gillar honom — men inte alltid hans bilder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s