Att Obama ska till Sverige verkar utlösa ett slags nationell hybris. Som om landet betydde något. Nästan som på Palmes tid (men tvärtom). Reaktionen borde vara den motsatta: att det vore bättre om USA:s president i stället genomförde sitt ryska besök. Orsaken till att han kommer hit är ju att den ryska regimen, för en gång skull, gjort rätt sak och gett Edward Snowden asyl. Det tål inte Obama. Hans svenska besök är alltså en skarp protest mot en amerikansk demokrati-aktivist. Är det något att vara stolt över? 

Samtidigt väntar Bradley Manning på att få veta sitt straff, som verkar bli 90 års fängelse. Jag antar att Amnesty adopterar honom som samvetsfånge — om dom inte redan gjort det. 

En summering av Obamas politik för demokrati och mänskliga rättigheter ger ett stort fett minustecken.