I kväll berättar Uppdrag granskning hur friskolor bryter mot skollagen, inte lite lätt i marginalen men mitt i systemets hjärta. Jag vet inte riktigt varför programmet är så plågsamt. Kanske för att den avslöjade barnsorteringen ligger så vackert inbäddad i varm välvilja, som om den vore helt naturlig. Det påminner om en mild skräckfilm där det välbekanta plötsligt blir frånstötande. Värderingen av barn visar sig vara idyllens förutsättning. Vem passar in, vem passas ut?

Uppdrag granskning har gjort ett klassiskt diskrimineringstest med dold kamera och gömda mikrofoner. De skapade två olika barn på jakt efter ny högstadieskola. En flicka med höga betyg som just kommit hem efter några år i London. Och en pojke som strulat till det, fått problem och behövde byta miljö.

På friskola efter friskola fanns det självklar plats för flickan. Men pojkens pappa fick varje gång ett annat besked: tyvärr, men kön är just nu mycket lång. Ingen sade det, men alla tänkte det: glöm lagen, honom får någon annan ta ansvar för. Med för många som han skulle ju skolans snittbetyg sjunka, positionen på den lokala skolmarknaden försämras och vinstmålen äventyras.

Förr byggdes skolor i samhällets mitt som sammanhållande kitt. Alla passerade genom samma klassrum. På bara några korta år har de förvandlats till symboler för sönderfall. I senaste numret av tidskriften Granta minns journalisten Martin Gelin sin grundskola i Nacka som en snart förlorad miljö: ”Det blir allt mer sällsynt med klassrum där barnen lika gärna kan bli byggarbetare och butiksbiträden som bankchefer.” Vad gör det med oss, som medborgare, som människor?

Från början var tanken att friskolorna skulle bli kreativa alternativ. Ett slags andningshål för nya idéer, profiler och pedagogiker. Men reformen har blivit ett monster som äter sina egna barn. Fria tankar inordnas i disciplinerade affärskedjor. Pedagogiskt nytänkande ersätts av vinstkalkyler. Det är rörande att se hur Carl Bildt, i Riksdagen 1991, förklarade att det fria skolvalet och friskolorna skulle göra svensk skola till Europas bästa. I själva verket gick det mesta åt helvete. De nya privatägda skolorna blev i stället tummelplats för lycksökare som Greger von Sivers. I tevereportaget är han mörk kontrast till de andra trivselkvittrande rektorerna. Dystert kallar han stökiga elever för ”cancersvulster” och tycker de ska ”stanna i Tensta”. Om de söker sig till hans skola säger han bara att platserna är slut, ”de brukar nöja sig med det”.

En del friskolor går i konkurs, andra bryter obekymrat mot lagar och regler. Bara den här veckan har det kommit två avslöjanden om hur de struntar i Skollagen — först i Dagens arena och nu i Uppdrag granskning. Respekt för staten verkar ha reducerats till ett Kalle Anka-skämt. Skolor ska inte ägas av kapitalister, så enkelt är det nog. Men varför är det så få som säger det?

När von Sivers fick veta att han filmats sålde han omedelbart skolan, enligt Uppdrag granskning. Han förstod väl att den efter kvällens program inte skulle vara värd mer än en knapp femma på Blocket.

Per Wirtén