I helgen uppmärksammade både Peter Wolodarski (i DN) och Daniel Sandström (i SvD) hur den brittiska regeringen reagerat på Guradians ihärdiga avslöjanden om massavlyssningen. Högerregeringens hot och symbolpolitiska våld (när de tvingade Guardian slå sönder en hårddisk) är upprörande. I senaste Arena skriver Björn Elmbrant om hur en "auktoritär liberalism" börjar träda fram i Europa. Camerons regering agerar på ett sätt som inte ska hända i en öppen demokrati.

I dag publicerar en rad organisationer, som försvarar yttrande- och tryckfrihet, en protest mot den brittiska regeringen i Guardian. (Är det ett tecken på tilltagande svensk isolering att ingen svensk organisation finns med?) Och Simon Jenkins kompletterar med en kommentar där han bl a skriver: "In Britain there has been no questioning, only a hysterical rubbishing of the press. Even reporting the revelations has been said to jeopardise national security and "put lives at risk". Parliamentary oversight has been made to look puny and ignorant. There is not talk of investigating the intelligence community, only of whether the press should be prosecuted. This is not a free state at work." [ … ] "That is the path down which British government has been moving during the start of the 21st century. It is a dangerous one. Every democratic red light should flash, every warning bell should ring. The worst aspect of British politics, deference to power, is in the ascendant."

Den brittiska regeringen agerar ungefär som den svenska gjorde under IB-affären för exakt fyrtio år sedan. Staten verkar vara ungefär lika sluten då (i Sverige) som nu (i UK). Med en skillnad: den brittiska regeringen har ännu inte åtalat eller fängslat några journalister. Men det finns en ännu viktigare skillnad: Försvaret för demokratiska fri- och rättigheter har blivit starkare. IB-affären väckte ingen internationell proteststorm. Och avslöjandet gjordes inte av en stor dagstidning (trots att många reportrar kände till IB) men av en liten vänsterradikal.

När den svenska staten slog till med husrannsakan mot FiB:s redaktion, beslagtog boken om IB och skickade två reportrar i fängelse betraktades det av väldigt många som helt ok i "nationens intresse".