A-märkt?

Bechdeltestet är en finurlig metod för att avslöja film där kvinnor fördummas. Dom är fler än man tror. Filmindustrin framstår som den sista helt mansdominerade bastionen i konst- och kulturlandskapet. Den borde rivits för länge sedan. Men är A-märkning av film rätt sätt?

Jag håller nog med Hynek Pallas (i SvD i går) när han svarar nej. I likhet med honom är jag för en massa åtgärder för att städa bort stereotyper och förakt av olika slag. Jag är helt för kvoteringar, när man t ex fördelar projekt- och filmstöd, för att lösa upp de vita männens dominans. Och lika mycket för hård offentlig debatt och kritik mot filmer som slentrianmässigt och utan orsak får underkänt i t ex Bechdeltest. Principiellt har jag inga problem med krav att lägga ner, sluta visa eller dra tillbaka filmer — så länge kraven testas i offentlig debatt. Kritiken av Lilla Hjärtat blev inte ett hot mot yttrandefriheten, men ett (lyckat) försök att vidga vårt sätt att se bilder.

Men A-märkning? Hur känns det att filmindustrin ska sitta och lämplighetsmärka film? Jag avskyr de amerikanska små varningsdekalerna på cd-skivorna att de innehåller "olämpligt språk". A-märkning följer samma princip. Det fyller mig med en känsla av olust. I dag svarar Folkets hus och parker, som initerat A-märkningen, på Pallas kritik. Det är inte särskilt övertygande.

Ska romaner, diktsamlingar, konstutställningar, konserter också märkas efter olika slags lämplighetstester? Jag skulle aldrig acceptera att mina böcker fick sådan märkning för godkänd text. 

Kritiken av rasistiska och kvinnofientliga stereotyper har haft två viktiga funktioner för mig (om den varit väl genomförd). 1. Den har berikat och vidgat förståelsen av kanoniserade verk; öppnat nya dörrar in i t ex klassiska romaner. 2. Den har gjort mig uppmärksam på hur enkelt det är att reproducera samma stereotyper, och att det inte är ok. 

Kritiken vidgar konsten och gör världen större. Men lämplighetsmärkning kommer antagligen begränsa den. Jag anser att man helt enkelt måste skilja mellan olika verktyg i försöken att besegra diskriminering. En del kan ha goda avsikter, men få dåliga effekter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s