Barriärtugget

Det blåser upp till strid kring hur Storstockholm ska förtätas. I flera stadsdelar gaddar invånare sig samman för att försvara parker, allmänningar och modernismens öppna offentliga stad.

De som har makten vill bygga fördemokratisk stenstad (med slutna gårdar och gator i rutnät) över hela stadslandskapet, först då kan "förorten" förvandlas till "stad". De påstår att staden då växer. I själva verket är påståendet en radikal förminskning av det stora stadslandskap vi bor i. De menar ju, på fullt allvar, att bara stadsdelarna innanför tullarna är "riktig stad"; det vill säga ett litet frimärke på den uppvikta kartan över Storstockholm, några kvarter där nånstans mellan 15-20 procent av storstadens befolkning bor. Alla vi andra bor alltså utanför staden — ett inlindat sätt att uttrycka rent rått förortsförakt.

För att demonisera de allmänningar och naturparker stenstadsdoktrinens företrädare (typ: Ola Andersson) hatar har de stämplat dem som "barriärer". De menar att grönska inte kan binda samman staden, men nödvändigtvis delar upp den som ogenomträngliga barriärer.

Konstnärerna Anna Högberg och Johan Tirén har under några år jobbat med stadsplanering, inifrån själva planarbetets experthjärtan. Nu är de anställda av Haninge kommun för medborgardialog i Jordbro. (Jag hörde nyligen Johan Tirén berätta om deras arbete. Väldigt upplivande.) Därifrån kommer en underbar liten rapport, som är ett konstverk eller ett slags diktsamling: Barriärer att överbrygga. Det är en fin meditation över det populära barriärtugget. De har vandrat genom en sådan "barriär" i Handen, fotograferat och skrivit små kommentarer som fungerar som ett samtal under vandringen. Roligt. Underfundigt. Ett mjukt avslöjande av stenstadsdoktrinens tomhet.

Så här. Bild på smal skogsväg. "Är barriären i det här fallet själva skogen eller är det snarare vår föreställning om den?" Nästa bild från samma skogsväg. "Rädslan". Ännu en bild, nu med två enkla lyktstolpar i skogskanten. "Hur skapar vi trygghet här? Breddar vi vägen, asfalterar och klämmer på med 100-watts lampor … men då är det ju ingen skog längre."

Den heter Rapport 2:2013 från Stockholms läns landsting. Finns att beställa (gratis antar jag) på TMR, Box 22550, 104 22  Stockholm. Gör det. Läs. Titta. Njut. Le. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s