När ett offentligt möte i Kärrtorp anfölls av Svenska motståndsrörelsen lade SVT:s Aktuellt skulden på båda "sidor". Samma resonemang som att den våldtagna orsakar våldtäkten. Svenska Motståndsrörelsen är en terroristorganisation — och bör bemötas som en sådan.

I dag meddelar Sveriges radio att de har försett Kartellens och Timbuktus "Svarta duvor och vissna liljor" med etikett modell gammal dödskalle. Skarp antirasism är för farlig för att spelas utan allmän lyssnarvarning. Hur ska de nu göra med all annan uppskruvad musik med våldsreferenser (och samtidiga försvar av människors rättigheter) — Ebba Grön, Bob Dylan, Clash?

I Storbritannien lanserar David Cameron nya förslag för att stänga gränserna och sabotera medborgarnas fria rörlighet i EU. Labour verkar inte ha några invändningar — tvärtom. I Sverige slirar Karl-Petter Thorwaldsson omkring i samma träsk med signaler att svenska jobb (vad är det?) i första hand bör gå till svenskar (vilka är det?).

Säg inte att de tre exemplen inte hänger samman. I Dagens DN skriver Lawen Mohtadi hur den nästan osynliga anpassningen till mer nationella och rasistiska attityder kan märkas:

"Det brukar sägas att det första steget i rasismens retorik är avskiljandet. Att peka ut en ”grupp” människor och frånta dem deras mänsklighet och existensberättigande. Att bli utsatt för det skapar alla möjliga reaktioner, alltifrån tystnad till frustration och ilska, men ofta även ett behov av att förklara och ursäkta sig. Det såg vi häromveckan när Jason Diakité tog emot pris i riksdagen och i tacktalet bedyrade sin lojalitet till nationen Sverige samtidigt som han höll upp sitt svenska pass. Många blev upprörda över att han kände sig nödgad att göra det."