Året började med protesterna mot Reva och slutade med manifestationen i Kärrtorp. I det avseendet var 2013 ett bra år. Sverige har inte blivit ett Danmark. SD har höga opinionssiffror, men är fortfarande isolerade. Inga opinionsbildare, intellektuella, nyhetsredaktioner eller ledarsidor har vikt ner sig. Reva och Kärrtorp är exempel där folkopinion och media gjort gemensam sak mot rasismen. Sverige är inte bara annorlunda än Danmark — det har blivit landet annorlunda i Europa. 

Hur förklarar man det här? Sverige avviker från andra europeiska länder i även ett annat avseende: jämställdhetspolitiken. Ja, jag är totalt övertygad att det finns samband mellan feminismens starka position i offentligheten och antirasismen. Under några år pressades alla partiledare att kalla sig feminister — de flesta var säkert övertygade även om uppfattningen av innebörden kanske var dimmig. Kvinnorörelsernas genombrott innebar att nya frågor och motstättningar trängde sig in och blev självklara. Jämlikhet blev inte bara en fråga om inkomst, utan också om normer, makt, berättelser och stereotyper. Jag tror det underlättat att växla in på frågor om både HBTQ-rättigheter, rasistisk underordning och islamofobi. Man kan tänka sig att feminismen fungerat som ett slags formatering för andra rättvisefrågor i svensk debatt.

Och vem kan missa kopplingen mellan rasistiska, nationalistiska rörelser och män? Om bara kvinnor hade rösträtt skulle SD antagligen förlora varenda mandat i Riksdagen. Det finns historiska band från Grupp 8 till Kärrtorp.

GOD JUL