I dag recenserar jag Axel Odelbergs nya bok om försvarsstriderna och Bondetåget Med kungen som verktyg i Expressen. Just i dag är det hundra år sedan delar av högern tillsammans med kungen försökte störta den liberala regeringen Karl Staaff och bygga en försvarsmur mot parlamentarismen. Dom lyckades delvis. Regeringen avgick efter kungens tal och demokratins definitiva genombrott sköts upp tills efter första världskriget. Det var stor dramatik. Kanske den största i svensk politisk historia.

Odelbergs bok är jätterolig att läsa. Men jag är väldigt kritisk mot hans historieskrivning. "Ja, hans berättelse stämmer väl med de försök Moderaterna gjort på senare år att revidera högerns roll i rösträttsstriderna. Genom att bortse från att försvarsstriden var en integrerad del i deras [högerns] motstånd mot parlamentarismen bidrar han till den historieskrivningen." [ … ] "Jag uppfattar Axel Odelbergs bok som ett, stilsäkert och elegant, försök att växla in berättelsen på annat spår." (dvs än den traditionella, som jag exemplifierar med vad Anders Isaksson och Herbert Tingsten skrivit om Bondetåget, som försvarat liberalernas och socialdemokraternas positioner).

DN och SvD hade sina recensioner i går. Ingen av dem uppfattade hur Odelberg försöker tolka om dramatiken till högerns fördel. De skrev mest typ jaha, jaha, kul bok det här. Jag blev skitnervös att jag uppfattat boken helt fel. Men i dag fick jag mail från Axel Odelberg. Oj, tänkte jag, här kommer en utskällning för min kritik. Men det var raka motsatsen han bekräftade det jag skrev och var glad att jag sett det. Han försöker verkligen "växla in berättelsen på annat spår". Läs recensionen här.