Fallet Soran Ismail

Det vilar en känsla av olustighet över Sveriges radios beslut att sätta Soran Ismail i karantän fram till riksdagsvalet. Något känns helt enkelt väldigt fel.

Att han som programledare kan vara antirasist i direktsändning ska inte vara något problem. Tvärtom. Den hållningen ligger ju ingjuten i SR:s stadgar och uppdrag. Däremot kan han inte bedriva kampanjer mot varken Sverigedemokraterna eller några andra partier. Men gör han det? I radio? Däremot tar han tydlig ställning mot SD utanför sitt uppdrag på Sveriges radio.

Jag medger. Det är knepigt. SR ska vara opartiskt. Men det ska även myndigheter vara. Där verkar det finnas en vägledande princip. Utanför jobbet — som medborgare — får man ta ställning, ha politiska förtroendeuppdrag, vara djurrättsaktivist eller ha ideella uppdrag i moskén eller kyrkan. Men i yrkesutövningen ska det inte märkas. En lärare måste kunna vara känd som Sverigedemokrat så länge det inte märks i klassrummet. En läkare ska få vara abortmotståndare så länge hen utför aborter.

Att vara journalist är lite annorlunda. Friheten är mer beskuren. Men samma måttstock måste i viss mån gälla även på SR och SVT — i synnerhet utanför nyhetsredaktionerna. Man borde väl kunna ta ställning i artiklar, intervjuer, böcker eller scenframträdanden och samtidigt vara programledare i ett lättsamt program på SR — så länge man klarar att stänga av sin aktivism när man kliver in i radiostudion? Vi lever inte kvar på 1980-talet. Offentligheten ser annorlunda ut. Är mycket större. Omfattar många fler. En gång till: det är en svår fråga. Men jag tycker SR:s argumentering är irriterande svag.

Och jag förstår inte alls varför ett valår är annorlunda än andra år. Politiken och opinionsbildningen pågår 24-7. Har SR ännu inte upptäckt det? Om SR tycker Soran Ismail ska sitta i karantän 2014, varför ska han då få jobba 2015? Jag fattar noll av den logiken.

En annan konsekvens av beslutet är en ny osäkerhet om religiösa symboler. Kan en medarbetare på SR fortsätta bära hijab? Nej, den syns inte i radio — det gör ju inte heller Ismails åsikter om SD — men däremot i andra offentliga sammanhang utanför studion. Den är ju faktiskt ett brott mot opartiskheten. Och fallet Ismail visar att medarbetare måste vara opartiska även utanför sina uppdrag på SR — i varje fall ibland.

Nej, beslutet att förpassa Soran Ismail i karantän luktar skunk. Argumenten slirar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s