Det våras för arbetskritiken

;

Det finns alltid sanningar en valrörelse inte kan tolerera. Vem vågar till exempel att under årets partiledardebatter påpeka den enkla självklarheten att vi skulle må bättre om vi arbetade mindre?

I slutet av 1930-talet förutspådde John Maynard Keynes att människor i rika länder vid sekelskiftet skulle behöva lönearbeta bara 15 timmar i veckan. Men hans dröm har dekapiterats av arbetslinjen och konsumtionsbegäret. Önskemål om kortare arbetstid har förvandlats till en provokation — både hos Socialdemokraterna och Svenskt näringsliv.

Därför är antologin After Work — farväl till arbetslinjen (red: Kristian Borg) vinterns mest uppiggande. Den säger emot på alla punkter. Arbetslinjen ersätts i 18 texter av en arbetskritik som är lika delar vildsint, skarp och galen.

Kritik av lönearbetet är ett gammalt vänsterarv. Ekonom-historikern Ann Ighe påminner om hur forskningen sett arbetets avkommodifiering som central maktfråga i välfärdsstaten; det vill säga att människor ska skyddas från arbetsmarknadens kast, bland annat genom kortare arbetstider. Välfärdsepokens kritiker som André Gorz kompletteras nu med en ny generation: feministen Carole Pateman, prekariatsforskaren Guy Standing och den i sammanhanget viktiga svenska sociologen Roland Paulsen. Den senare med vinnande one-liners som: ”Förr arbetade vi för att skapa tillväxt; nu vill vi ha tillväxt för att skapa arbete”.

Om arbetskritiken får en renässans beror det på människors vardagliga erfarenheter. Arbetsskador, vantrivsel och långa sjukskrivningar — det som förr, träffande, kallades utslagningen från arbetsmarknaden — fortsätter. Livspusslet är olöst för de flesta. Och inget parti har trovärdiga idéer om vägen till full sysselsättning.

Att lagstadga om sextimmars arbetsdag har nackdelar. Men det finns andra sätt att korta ner arbetstiden som borde diskuteras. Fler semesterdagar utspridda över året. Fackliga avtal där arbetstiden kortas med smidiga lösningar. Att låta kraven på rätt till heltid kompletteras med en liknande rätt till deltid.

I antologin aktualiseras reformen för friår från 2005, som den borgerliga regeringen avskaffade två år senare. Få hann utnyttja friåret, men konstruktionen var suverän för både individ och samhälle. Liknande regler finns redan i Finland och Nederländerna. Den är ett exempel hur man med många små fantasifulla, och egentligen rätt okontroversiella, reformer kan minska arbetstrycket och öka välfärden.

Men politiken domineras i stället av moraliserande thatcherismer om flitiga bävrar och becksvarta morgnar. Det är svårt att förstå varför. För att vi ska bli lyckligare av ännu en shoppingrunda på Din sko? En sjuksköterska, som arbetar med vård i livets slutskede, berättade att när döende får frågan vad de ångrar mest, är svaret att de jobbade för mycket ett av de vanligaste.

Per Wirtén

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s