För några dagar sedan fick Eva, min fru, nytt jobb vid Linköpings universitet och lämnar därför sin gamla institution i Uppsala. Och i dag kom nyheten: Uppsala universitet finns inte längre kvar bland de hundra bästa på en engelsk rankinglista.

I går kväll såg jag premiären på Jag ser dig vid Tempofestivalen, om Rena som föddes blind. Sylvelin Måkestad följde henne med filmkamera under några år, från sista året på gymnasiet till det första på Lärarhögskolan. Konventionellt berättad, fint filmad. Det kunde blivit präktigt. Men den har den där oförklarliga touchen som kan få just den här typen av dokumentärer att bli enormt berörande, som om Rena fanns alldeles i min egen närhet: klok, envis och bestämd att leva på egna villkor. Den hittar den där smala öppningen i en människas liv som gör att vi med en utsliten kliché säger att den kommer "nära". 

Sylvelin Måkestad är bara 26 år. Men när man ser filmen verkar hon ha gjort minst fem långfilmer. Den är så balanserad. Så erfaren och klok. Ja, det är kanske är så enkelt att Rena och Sylvelin är ganska lika varandra och därför kunde få till det samspel en sådan här porträttfilm är.

Jag ser dig visas på lördag igen. Den är tolkad för synskadade via ett helt nytt mobilappssystem!