Jag hörde Kristian Gerner på Studio ett om krisen i Ukraina. Jag tycker han tänker förnuftigt. Ge upp Krim, rädda resten av Ukraina genom att "finlandisera" det. Det vill säga Ukraina förklarar att de inte tänker gå med i Nato, men sluta associationsavtal med EU. Ryssland deklarerar att man nu tänker respektera fortsatt självbestämmande för resten av Ukraina. Det är ett stort nederlag för folkrätten, men ett realistiskt sätt att undvika fortsatt krig. Ja, det innebär en helt ny värld med fortsatt misstro och underliggande konflikt mellan Ryssland och EU. I praktiken kommer det normala då bara bli yta. Men i varja fall inte krig och fortsatta ryska provokationer.

Men lika viktigt: det skulle ge en liten möjlig dörr till friheten för den vitryska oppositionen. Ingen har sagt något om Vitrysslands demokrater under Ukrainakrisen. Rysslands angrepp handlade ju om att Moskva inte accepterade den demokratiska revolutionen — inget annat, resten är bara dimridåer. Signalen till Vitryssland var uppriktig och brutal: Gör ni en likadan revolution i Minsk får ni räkna med att möta ryska tanks nästa morgon. Putins etnoimperialism är ett dråpslag även mot Vitryssland.

Med Gerners förslag får de ett litet manöverutrymme. Kanske att Putin kan acceptera vitrysk demokrati på villkor om något slags neutralitet. Men vem vågar göra revolution i Minsk efter det här? 

Gerner påstår också att Rysslands ockupation av Krim är en Pyrrhusseger. Det leder tanken till Hannah Arendts ord att det aldrig kommer makt ur en gevärspipa. Det kommer våld ur den — som man inte alltid kan stå emot. Men aldrig makt. Makt förutsätter konsensus och skapas genom politik.