Jag kommer inte rösta på Socialdemokraterna i EU-valet. Det har jag gjort vid alla tidigare Europaval. Men inte den här gången. Jag kan inte lägga en valsedel med Marita Ulvskogs som toppnamn i lådan. Jag förstår att SAP med hennes hjälp försöker locka EU-skeptiker. Men då måste de också förstå att de förlorar andra. Att placera henne först är ett statement som gör hela röstsedeln omöjlig. Jag vet att jag inte är ensam. Jag känner andra som resonerar exakt likadant — några med stor vånda, för första gången i livet kommer de kanske rösta på andra än Socialdemokraterna.

Jag delar de europeiska socialisternas slutsats att Lissabonfördraget behöver kompletteras med något slags socialt protokoll. EU-valet är inte nationella val. Man röstar i praktiken på parlamentets transnationella partigrupper, men väljer in svenska politiker i dem. Så jag borde alltså kunna rösta på den socialistiska gruppen. Och naturligtvis på Martin Schulz som kommissionens ordförande (det tror jag skulle bli väldigt intressant). Men sorry. Ulvskog står i vägen. Det får bli ett annat parti.

Dessutom har ju SAP ställt sig utanför — och hela tiden motarbetet — den demokratiska idén att kommissionens ordförande ska väljas via parlamentsvalen. En skamfläck på svensk socialdemokrati, ett svek mot deras politiska arv. Schulz verkar inte ens välkommen i den svenska valrörelsen.

Det får bli ett annat parti den här gången.