Nya opinionsundersökningen från Demoskop känns som EU-valets skugga. M säckar ihop och S krymper. Jag minns hur alla för bara fyra-fem år sedan varnade för att politiken var på väg mot två stora partier och att alla andra skulle krympa bort. Nu verkar det bli tvärtom: De stora partierna minsklar och allt fler små dyker upp. Det är egentligen inget nytt, Tendensen har varit tydlig många år. Nya partier gör entré och gamla hänger kvar. Sverige verkar vara på väg mot en nederländsk situation där de bärande partierna, som bestämt villkor för politik och regeringsbildning, förlorar sina positioner och sin auktoritet.

Man kan undra varför. Jag tror det har med den starka individualiseringen att göra. Alla vill avskilja sig frän andra och letar efter distinktionen — skillnaden som gör att de uppfattar sig som unika. Hellre identifiera sig med ett litet än ett stort massparti. Fi är roligare än SAP (även om Fi so far mest är attityd och väldigt lite konkret reformpolitik). Politik som livsstilstillbehör.

Att M sjunker samman och de borgerliga småpartierna roffar åt sig är ingen överraskning. Men SAP? Jag tror inte ett ögonblick på kritiken att de inte är tillräckligt vänster eller inte klarar att fånga upp "vänstervinden". Min förklaring är att Löfven, oavsiktligt, förvandlat Socialdemokraterna till ett enfrågeparti. Det är bara komplexet av arbetslöshet, tillväxt och industripolitik som gäller. Allt annat har täljts bort. Inte ens skolan finns riktigt med längre. Så avsmaltnat har SAP aldrig varit. Det har alltid varit ett mycket bredare parti med engagemang för en massa frågor. Men nu är allt det borta.

Samma sak med partiets politiker. Det är bara Löfven och Andersson. Och alltid denna Karl-Petter Thorwaldsson. Ska han bli det tredje ansiktet i valrörelsen? Det är katastrof. Socialdemokraterna måste vara större än LO. Det har det alltid varit. Jag är helt säker att LO:s ordförande, i rollen som sossepolitiker, skrämmer bort fler än han lockar. Kan någon ta bort honom — och flytta honom tillbaka till rätt plats: LO.