I Aftonbladet riktar Petter Larsson nödvändig kritik mot den förenklade föreställningen att den europeiska högerextremismen och nationella konservatismen svingat sig fram pga ekonomisk kris, arbetslöshet, avindustrialisering och inget annat. Larsson har både forskning och enkel iaktagelseförmåga på sin sida. Åsa Linderborg och Håkan Blomqvist kör den enkla och lättjefulla vägen, den som bekräftar trogna doktriner. Här finner du hans senaste artikel. Den är värd att läsa, även om man tycker att det han skriver är rätt självklart

Den nationellt konservativa vågen är mer sammansatt än den schablonmarxistiska förklaringen. Den enkla iaktagelsen, som även Larsson gör, är att några av de länder som haft svårast med rasisterna egentligen inte hade någon kris alls när partierna växte sig starka på 1990- och 00-talen. Nederländerna, Danmark, Österrike och Schweiz hade lägre arbetslöshet än andra, har väl fungerande välfärdssystem och drabbades knappast av dramatiska jämlikhetsförluster. De var i stället kontinentens mest välmående länder.

Allt handlar inte om klass. Så enkelt är det. Eller svårt, egentligen.