I dag slår Jasenko Selimovic personligt rekord (DN kultur) i nyansnederlag. Egentligen ska man väl inte bry sig. Att diskutera med honom verkar lika meningslöst som med Jan Myrdal. Men jag inte låta bli.

Selimovic tillskriver i sin artikel "antirasisterna" och "vänstern" en rad bestämda åsikter. Eftersom jag avgjort tillhör båda grupperna så kollektiviserar han även mig. Jag får veta att jag "bär knivar", är kunskapsfientlig, inte läst Karl Popper, uppfattar människor som svaga och "oförmögna att opponera sig mot medias och eliters makt", att jag vill ge Anders Borg yttrandeförbud, anser att "varje polis som stoppar en invandrare är rasist" och tror att hälften av landets befolkning är talibaner!

Efter denna surrealistiska kanonad (där allt är fel) beskriver han sin egen ståndpunkt som "en känslig avvägning" baserad på fakta och eftertanke. Jag börjar tycka lite synd om honom. Han verkar så helt invirad i yllefodrad offermentalitet.

I Expressen blev lite debatt efter min recension av Marable Mannings fantastiska biografi om Malcolm X. Nathan Hamelberg ogillade att jag kallade Malcolm rasist under hans år i Nation of Islam. I dag svarar jag. Man kan kalla det ett antirasistiskt samtal, utan knivar. Jasenko Selimovic är välkommen att bilda sig; det är aldrig för sent.