Varför är nomineringarna i fackboksdelen av Augustpriset nästan alltid lika konstiga. Utgivningen av samhällsdebatterande litteratur har aldrig varit bättre än nu. Vi lever i en guldålder. Men när nomineringarna kommer märks det bara fläckvis. Att inte Erik de la Regueras bok Gränsbrytana eller Susanne Lundins Organ till salu nominerats är uppseendeväckande. Och att förbigå Olle Svennings biografi om Hjalmar Branting är helkonstigt.

Det har, av den här anledningen, då och då diskuterats att starta ett annat pris för så kallad  sakprosa. Kanske dags att gå från lunchmummel till handling? 

Augustpriset till skönlitteraturen sköts på helt annat sätt; professionellt. Och har därför också mycket säkrare status.