Jaha, nu är det äntligen offentligt. Den inte så sympatiska Hugo Rask i Lena Anderssons fantastiska Egenmäktigt förfarande är Roy Andersson, berättar han i Fokus. Jag gissade det på min blogg direkt när jag läst. Ryktena var många. Men de flesta trodde som jag. Andra tänkte Lars Norén. Men det ver uppenbart att förlaget (Natur o kultur) inte gillade spekulationerna. En självbiografisk läsning som nyckelroman skulle hindra lanseringen. Och det märkliga är att kritiker och kulturjournalister var följsamma. Jag såg inte en enda text på någon enda kultursida där man ens undrade över Rasks verkliga identitet. Jag vet inte hur många intervjuer med Lena Andersson som publicerades, men jag vet att jag aldrig såg henne få frågan om romanen handlade om henne och i sådant fall vem älskaren var. Alla pratade privat, men ingen skrev. Jag tycker det är anmärkningsvärt. Varför var det så viktigt att skydda identiteterna i just det här fallet?