Man kan tolka Göran Hägglunds artikel i DN i dag på många olika vis. A) som ett sakpolitiskt försök att förbättra en svår fråga (flyktingarna från ISIS ochg Assads terror). B) ett spekulativt försök från ett svagt parti att klamra sig fast i Riksdagen även efter extravalet. C) ett tecken på hur borgerliga partier börjar inrikta sig på möjlig minoritetsregering med stöd från SD.

Jag tror alla tre tolkningarna är riktiga. Men den sista är naturligtvis extra intressant. De borgerliga vet att en rödgrön minoritetsregering är dödsdömd, utan blocköverskridande samförstånd. De vet också att en borgerlig minoritetsregering däremot kan överleva med välvilligt stöd från SD. Så nu gäller det att försöka säkra SD:s välvilja, utan att behöva anklagas för att samarbeta med dem. SD ska försiktigt inlemmas som naturligt stödparti, till synes utan egentligt inflytande, till borgerliga regeringar. Konspiratoriskt? Inte alls. Politik är en fråga om att vinna och utöva makt. Det gäller att formge det politiska landskapet, kontrollera mönster. Däremot ärett sådant försök ett självbedrägeri. 

Sakpolitiskt finns det ett intressant förslag i Hägglunds artikel: etableringsstödet. Det borde utredas på allvar. Tillfälliga uppehållstillstånd är däremot värdelöst. Flyktingarna från Syrien kommer i varje fall få stanna permanent eftersom kriget kommer fortsätta i säkert ett decennium, kanske längre. Då är det bättre för den sk integrationen att ge dem permanent uppehållstillstånd, så de kan satsa helhjärtat på ett liv i Sverige: studera, arbeta, börja nya liv och yrkeskarriärer.

På morgonen nåddes jag av ryktet att kulturtidskrifterna kanske ändå kan räddas under riksdagsdebatten!

Och till sist. Läs Daniel Poohls artikel om SD och den svenska rasismen på DN kultur i dag. Mycket bra. Mycket viktig.