I senaste Dissent hittade jag en artikel som var både rolig, upplysande och relevant. En amerikansk historiker när och hur man började använda ordet kapitalism. Jag hade ingen aning att det finns en poäng att veta. Karl Marx använde i stort sett aldrig begreppet, och avstod förmodligen medvetet (redan en sådan upplysning skapar nyfikenhet). Han skrev om kapitalet, men inte om kapitalismen.

Det var aktivister från revolutionen 1848 som började använda det. Men inte som beteckning på ett ekonomiskt system, utan en politisk ordning. Kapitalism var ett system där kapitalisterna och deras allierade på olika vis försäkrade sig om politisk makt för att på så vis kunna berika sig, skapa större fördelar, monopolisera marknader och begränsa ägandet. De som var emot kapitalismen var inte mot marknadsekonomin eller det privata ägandet. 

För de marxister som trädde fram i Marx kölvatten blev begreppet så småningom, mot 1800-talets slut, däremot beteckning för hela det ekonomiska systemet. De lyckades länge monopolisera makten att definiera vad kapitalism betecknar och vad det innebär att vara antikapitalist. 

Men den ursprungliga kritiken av kapitalismen, som en politisk ordning, har trots allt levat vidare (som tur är, påpekar historikern i Dissent). I dag har den kritiken återigen börjat dominera. Den dominerade t ex Occupy-rörelsen. Man kan också säga att den övervintrade, utan att göra några stora teoretiska glansnummer, inne i den europeiska socialdemokratin. I artikeln framhävs svensken Nils Karleby som ett av de starkaste exemplen.

Dissent har under något år varit på väg genom en generationsväxling. Genom höstnumret är det fullbordat med ny design och chefredaktör. Inte en dag för sent. Jag har prenumererat i två decennier och börjat längta efter lite ny luft på sidorna. Dissent bildar nu tillsammans med den litterära tidskriften N+1 och den lite mer radikala The Jacobin en intressant New York-triangel med gemensamma skribenter och idéer. Lovande.