Det är svårt att veta hur man ska förhålla sig till Decemberöverenskommelsen. Men jag hade föredragit nyval. Det hade inskärpt allvaret och skakat om i Riksdagen (jag tror inte valresultatet blivit en upprepning av det i september).

De senaste dagarnas intervjuer i DN med Löfven och Kinberg Batra bekräftar det jag skrev veckorna före och efter budgetnederlaget i Riksdagen. De borgerliga var beredda att ta över regeringsmakten. De hade då i praktiken blivit tillsatta av SD, inte av medborgarna. Kinberg Batra bekräftar genom att envist vägra dementera när DN frågar.

Nu kan de rödgröna regera till nästa val. De kommer få genom varje budget. Hotet om nyval och sedan överenskommelsen är en seger för Löfven. Han är skickligare som statsminister än som oppositionspolitiker.

Men är det så säkert att överenskommelsen verkligen är bra? Löfven har lovat att försöka bryta upp blockpolitiken. Nu är den cementerad. Alliansen är räddad som enhet. Svensk politik kommer fortsätta präglas av två block, med SD som stödhjul för det borgerliga. Det är bra för alla som gillar tydliga politiska poler och konflikter. Men hösten har visat att de rödgröna inte kan regera ordentligt som minoritet. Men de borgerliga kan, eftersom de i de flesta frågor har stöd från SD. Strategiskt, på lång sikt, kan öeverenskommelsen därför vara en framgång för Kinberg Batra och inte för Löfven. 

Ja, de rödgröna kan styra till nästa val. Men hur? Det kommer bli vingligt och hårt. Viktiga stridsfrågor som ligger utanför budgetarna kommer vara helt blockerade. Vad ska Gustav Fridolin kunna göra? Inte mycket. I stället kan han tvingas genomföra borgerliga riksdagsbeslut om betyg från allt lägre åldrar. Arbetsmarkandsreformer kommer också blockeras. Överenskommelsen befäster ju blockpolitikens skyttegravar. 

I de avgörande budgetpropparna förstärks regeringsmakten ochriksdagen försvagas. Det följer en internationell trend de senaste 15 åren. Jag är inte säker att det är bra. Som läget är nu, med ett stort SD, tror jag ändå ett klimat med förhandlingar, samtal och sakpolitiska överenskommelser varit bättre. Decemberöverenskommelsen kommer leda i motsatt riktning, är jag rädd.

Men jag njuter av att Björklunds och Lööfs demagogi och makthunger tvålats till. Rätt åt dem.