Det är roligt att se hur alla nu ställer upp bakom Charlie Hebdo. Stödet är starkt — och det är fantastiskt. Men man kan samtidigt, lite syrligt, påpeka att den typen av hänsynslös satir tidningen representerar inte alltid varit så omfamnad. I Sverige fanns under en kort period en liknande tidning, präglad av samma slags rebellattityd och humor. Det var Puss, avskydd av hela det borgerliga och socialdemokratiska etablissemanget. Den svenska tecknare som personifierade, inte bara Puss, men också "Charlie Hebdo-andan" var Lars Hillersberg. (Jag har en av hans elaka teckningar  på väggen vid mitt skrivbord, alldeles under en socialistiskt-utopisk från Babar). Hillersberg gjorde några usla antisemitiska teckningar som jag inte kan förlåta. Men innebär det att hela hans livsverk ska giftstämplas? Några av dem som nu säger "Jag är Charlie" deltog antagligen för några år sedan i olika försök att stoppa utställningar och annan uppmärksamhet kring Lars Hillersberg. Elak satir är inte enkel. Tolerans är för det mesta selektiv — även hos mig.