Växjös nej till damen med handväska handlar, som många redan påpekat, om okunskap och okänslighet. Men är inte beslutet ännu allvarligare? Nämligen ett tecken på hur samhällsklimatet och synen på demokrati omvandlas när Sverigedemokraterna tar plats mitt i politiken.

Sedan bilden först publicerades har damen (av alla demokrater) uppfattats som exempel på civilkurage — ett ideal att sträva mot. Nu utpekas hon plötsligt, av kommunpolitiker, som symbol för våld. Så laddas bilder om när SD har tretton procent, och dessutom omges av beväpnade stormtrupper beredda att hota och sabotera. Växjös politiker definierar en ny tidsanda: ett ryggradsbefriat medlöperi med demokratins fiender.

Beslutet kom mindre än en vecka efter morden i Köpenhamn. Trängda av angrepp från revolutionära islamister och etnonationalister viker Växjös politiker ner sig — säkert inte utan stöd från allmänheten. En välkänd bild av hur en människa överväldigas av demokratisk övertygelse utesluts från offentligheten och stämplas som våldspropaganda. Det är inte okunskap. Det är kalkylerad feghet. Och det är oerhört allvarligt.

Jag har letat efter gamla handväskor i källaren. Men hittar inga. Det finns en loppis i Pingstkyrkan. Jag ska gå dit och leta. Jag vill göra som så många andra: hänga en handväska på någon staty, helst någon här hemma vid torget i Huddinge.