Den så kallade tillitsforskningen fick fart för tjugo år sedan med Robert Putnams bok om Italien Den fungerande demokratin. Sedan skrev han också Bowling alone om hur den sociala tilliten minskade i USA. Teorin är att samhällen fungerar bättre om den sociala tilliten mellan invånarna är hög, om man helt enkelt litar på varandra. Forskningens fråga har varit hur tilliten skapas eller påverkas. 

I en studie ansåg sig Putnam senare kunna visa att tilliten sjönk när invandring gjorde städer mer mångkulturella. Det inledde i en lång kontrovers. Forskare har publicerat studier som ger olika svar. Putnam har med andra ord inte stått oemotsagd. Frågan om mångkultur och social tillit har förblivit oavgjord skriver Nicholas Charron och Bo Rothstein i en ny text i antologin Välfärdsgapet — EU:s sociala utmaning. Jag skrev nyligen en ledare på Dagens arena om antologin men nämnde inte deras artikel.

Charron och Rothsteins nya studie är bra nyheter. Det är en stor undersökning av ett europeisk material. De pekar på två faktorer som visar sig vara av avgörande betydelse för den sociala tilliten. Dels hur de offentliga institutionerna, själva staten, fungerar. Dels inkomstfördelningen, ökad jämlikhet ökar människors tilltro. Den etniska mångfalden verkar däremot inte göra särskilt stor skillnad alls:

"Mer förvånande är att effekterna av etnisk mångfald visar sig vara försumbara när vi kontrollerar för de offentliga institutionerbnas kvalitet. Med andra ord, i regioner där de offentliga institutionerna uppfattas hålla en hög kvalitet leder hög etnisk mångfald inte till en lägre social tillit."

Robert Putnam verkar helt enkelt ha helt fel. I varje fall är sambanden annorlunda i Europa.

Deras rekommendation till alla som söker fungerande politik för att motverka invandringsfientlighet är enkel: högsta prioritet på hög kvalitet i de offentliga institutionerna, som t ex välfärdssystemen, polisen, sjukvården, skolorna, lagarna och rättssystemet i allmänhet.