Det är svårt att förstå vad Åsa Linderborg egentligen menar med sina ändlösa trassliga artiklar om Stalin och Röda armén under andra världskriget. Men det här är min slutsats: Hon anser att kritik av Stalin och den kommunistiska terrorn, under och efter krigsåren, innebär ett ställningstagande för en nazitysk seger. Den som vägrar visa tacksamhet mot Stalin drömmer i själva verket om en allians med Hitler. Så enkel verkar trasslets kärna vara.