Cyklopisk retorik

Har skällsordet "cyklop" blivit det nya "pk" i försöken att normalisera SD:s samhällssyn?

För några dagar sedan skrev Patrik Svensson i Sydsvenskan en kritisk recension av Anna-Lena Lodenius nya bok om europeisk högerextremism. I gårdagens DN fällde Hanne Kjöller sin dom: Svensson är en cyklop. 

Jag har inte läst Lodenius nya bok. Det verkar inte Kjöller heller ha gjort. Så det handlar helt om kritiken. Nyfiken letade jag fram Patrik Svenssons recension. Inget konstigt med den. Kritiken var skarp men sakligt motiverad. Svensson skrev som man bör när man har allvarliga invändningar och drar andra slutsatser än författaren. Han fullföljde kritikerns uppdrag. 

Svensson var främst kritisk mot det han uppfattar som Lodenius undfallenhet mot SD. Och det var därför Kjöller tillrättavisade honom med utdefinieringen cyklop. Eller var det för att Lodenius fick kritik från vänster? Hans ståndpunkt om SD var mainstream för bara ett år sedan. Nu anser den stora liberala ledarsidan att det är ett "cyklopiskt" synsätt som helst bör undanröjas ur den offentliga debatten. Varför?

I år har Roland Paulsen fått stort genombrott med sin bok om Arbetsförmedlingen och sin arbetskritik. För en gång skull gör en ny röst entré från vänster. Hans inlägg är lästa och väcker uppmärksamhet. Han berör en naken nerv i svensk samtid. Han uppmärksammar fenomen många uppenbarligen noterat och funderat över, men som inte fått riktigt röst i debatten. Det är för mycket för borgerliga opinionsbildare. Med växande förvåning har jag sett hur han punktmarkeras av bl a DN:s ledarsida, Hur många angrepp på Paulsen har publicerats under våren? Kritiken mot honom diskuterar inte sakfrågorna i hans bok — arbetsförmedlingens förändring, arbetslinjens konsekvenser och tvångsarbetet i fas 3 — utan är för det mesta kategoriska avvisanden av arbetskritik som sådan. 

Jag delar inte Roland Paulsens alla arbetskritiska ståndpunkter. Men jag uppskattar att de äntligen återkommit i svensk debatt. Han ställer viktiga och svåra frågor om människan och samhället. Han berikar debatten genom att vidga den. Han tvingar in nya perspektiv. Och han diskuterar genuint roliga etiska dilemman. Men det tål inte borgerliga åsiktsbildare. Paulsen blir för mycket. Han gör de tidigare cementerade synsätten osäkra. Han underminerar utbredda "sanningar". 

Så vad är egentligen cyklopisk verksamhet i Sverige 2015? Vilken slags kritik mot andras ståndpunkter anser DN:s ledarredaktion, och andra i det totalt åsiktsdominerande liberala etablissemanget , vara legitim — och vilken anser de ska stämplas ut som cyklopisk?

Och varför är det just när en kritiker tar kategorisk ställning mot SD som cyklopbegreppet läggs på bordet?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s