Tyska ruiner

Under de dramatiska förhandlingarna mellan Eurogruppen och Grekland befann vi oss på resa i Tyskland. Jag tänker inte berätta om vår semester, men måste ändå nämna två parker vi besökte.

Ruhrområdet är på många vis spännande. Där finns nu massor av museer och lämningar efter kolgruvornas epok. I Duisburg ligger den enorma Landschaftspark Nord runt ett sedan länge stängt industrikomplex — ett stål- och järnverk. Nu är det omvandlat till park. Man kan vandra mellan de väldiga anläggningar som lämnats kvar. På en del ställen vandrar naturen in fritt över tegelmurar, kylrör och stålugnar. På andra har man skapat klassisk parkmiljö mellan kanaler, järnvägsspår och annat kvarlämnat. När vi var där förstärktes det magiska intrycket av kyla, dis och regn.

Ruhr har många liknande platser, men parken i Duisburg slog allt vi såg. Turisterna kommer från hela Europa. Vad är det vi söker? Varför framkallar det nedlagda industrisamhällets grymma estetik så starka känslor? Det är som att träda in i en gammal katedral.

Några dagar senare var vi Heidelberg. Ovanför staden ligger den stora slottsruinen. Den blev en estetisk samlingsplats för den tyska romantiken under 1800-talet. Ruinmiljön lades tillrätta, och skapades, genom att rekonstrueras, byggas och bevaras för att framkalla vissa eftersträvade effekter. Där återfinns romantikens alla kännemärken: ruinen, den vidunderliga utsikten, parken, bergets vildhet och naturligtvis även en grotta.

Landschaftspark Nord i Duisburg och slottsruinen i Heidelberg är väl egentligen samma slags fenomen? Båda är ruiner, parker och noga genomförda försök att skapa upplevelser. Men slottsruinen är nu bara en historisk sevärdhet. Den säger oss egentligen inget annat än att den är vacker. Platsens språk, koderna, de estetiska signalerna sätter inte längre starka känslor i rörelse. Vi måste läsa förklaringar för att förstå. Men industriparken framkallar starka och omedelbara känslor av samma slag som romantikerna eftersträvade, och sökte, i Heidelberg på 1800-talet.

I fredags skrev jag en artikel i Expressen om EU, Grekland och de privilegierades uppror som blev rätt uppmärksammad. Den finns att läsa här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s