I förra veckan kommenterade Jürgen Habermas, gammal men fortfarande skarptänkt, uggörelsen med Grekland i en intervju i Guardian. Han är naturligtvis kritisk. Krisen kommer fortsätta eftersom den är större än Greklands problem.

"Without a common financial and economic policy, the national economies of pseudo-sovereign member states will continue to drift apart in terms of productivity. No political community can sustain such tension in the long run. At the same time, by focusing on avoidance of open conflict, the EU’s institutions are preventing necessary political initiatives for expanding the currency union into a political union. Only the government leaders assembled in the European Council are in the position to act, but precisely they are the ones who are unable to act in the interest of a joint European community because they think mainly of their national electorate. We are stuck in a political trap."

Inte så oväntat för alla som följt Habermas ihållande kritik av den ofärdiga unionen. Jag blev en aning mer överaskad — och mycket glad — när jag läste Petter Larssons långa artikel om EU:s kris på Aftonbladet kultur för några dagar sedan. Han landar i samma slutsatser som jag länge gjort: svaret på krisen är inte åternationalisering, utan mer union, en politisk, fiskal och demokratisk. Jag har känt mig rätt ensam att utifrån vänsterpolitiska värderingar driva samma ståndpunkt som Habermas: den federala vägen. Nu kom det plötsligt ett kraftfullt inlägg i Aftonbladet (!) längs samma linje.Underbart med eldunderstöd i den här oerhört viktiga demokratistriden, där i stort sett hela den svenska vänstern svikit gamla ideal. Läs Petter Larssons artikel här. Ja, gör det.