I dag tycker DN:s ledarsida att Stefan Löfven borde ta chansen och vara tydligare och mer vältalig inte bara om själva flyktingsituationen utan också om Sverige som ett mångkulturellt invandrungsland. Det kan tyckas onödigt gnälligt just nu. Men de har en poäng. Nu finns en chans, en öppning, människor lyssnar — ta den.

Jag tänker ofta på mina resor med pendeltåget, ofta mellan Huddinge och någon station i Stockholm. Hela världen finns i varje vagn. Det är en enorm förändring mot hur det var för tjugo år sedan. Man kan höra hur många språk som helst, även om nästan alla också talar svenska. Människor från alla inkomstlägen är på väg till hemmet, jobbet, högskolan eller sjukhuset. Amerikansk engelska, polska, syrianska, arabiska, olika västafrikanska språk jag inte kan identifiera. Alla sitter där. Alla vill dra sitt strå till stacken för att göra Sverige till ett bättre land. Alla är förenade av tåget och staden som rusar förbi utanför. Alla är ett vi.Vi är Sverige.

Men i varje vagn sitter också några enstaka Sverigedemokrater och blänger på alla andra. Det är så uppenbart hur de vantrivs. De vill helst gå av. De vill inte vara med i Sverige. 

Jag tror det är livsviktigt att med enkla men tydliga ord börja prata om det här vi:et — om vi som vill vara Sverige. Det borde Stefan Löfven ta chansen att prata om. Och den där tågvagnen måste börja synas i medier, bland fackliga ledare och i andra sammanhang. Alla helvita Bullerbyansikten är inte längre en korrekt spegling av landet, av oss i pendeltågets vagnar på väg genom sensommaren.