Att Martin Kinnunen är åtalad och att Jimmie Åkessons svärmor Margareta Larsson hoppar av partiet och blir vilde i Riksdagen är good news. Inte för att det minskar stödet för SD, men för att det gör partiet svagare. Mer sönderfall i SD är bra för Sverige.

I senaste numret av Expo finns en fantastisk artikel om hur SD slits sönder av bråk på kommunal nivå över hela landet. Expo har räknat ut att en förtroendevald om dagen har hoppat av sedan valet. Framgångsrika kommunföreningar som den i Nässjö (19 procent i valet) håller på att kollapsa av gräl och bråk. Vad bråkar dom om? I viss mån om politik (en del tycker homofober och rasister får härja fritt andra tycker partiet blivit utslätat), men mest verkar det handla om positioner och arvoden. Makt och pengar, helt enkelt. SD verkar vara värsta Italien. 

Men det som gör artikeln i Expo så intressant är att den skildrar att parti där själva den sammanhållande organisationen sviker. Människor i kommunerna känner sig antingen överkörda eller övergivna. Den bekräftar den känsla jag länge haft av en ytterst svag partiorganisation och hårt centraliserad maktutövning av en litenmer och mer isolerad krets — ett bunkergäng. Marie Demker säger som vanligt några kloka ord om att striderna säkert kommer fortsätta eftersom SD är ett kaderparti med uppdraget att rädda nationen. Och sådana partier brukar splittras, så skedde till exempel med den leninistiska vänstern i Sverige på 1970-talet. 

Jag hoppas på fler åtal, avhopp och bråk.