Kampen för romers rättigheter kan i första hand inte handla om att rädda kåkstäder, som rimligen måste rivas, men att kräva värdigt boende. Det är ett gammalt krav som nu är tillbaka. Filmen om Katarina Taikon är en viktig påminnelse om kontinuitet och återkomst.

I EU:s Stadga om de grundläggande rättigheterna (i Lissabonfördraget) står det så här i artikel 34: "I syfte att bekämpa social utestängning och fattigdom ska unionen erkänna och respektera rätten till socialt stöd och till stöd till boendet som, i enlighet med närmare bestämmelser i unionsrätten somt i nationell lagstiftning och praxis, är avsedd att trygga en värdig tillvaro för alla dem som saknar tillräckliga medel."

En annan stridsfråga är om barn till fattiga EU-medborgare har rätt att gå i svensk skola. I Stockholm verkar det som om Socialdemokraterna inte tänker erkänna den rätten. Ingen ifrågasätter om barn till välmående EU-medborgare har rätt att gå i svenska skolor. Att vägra en sådan rättighet för fattiga är klasspolitik. Och en påminnelse om historisk kontinuitet. Romska barns rätt till utbildning stod högt på Taikongruppens medborgarrättsliga dagordning.

Det är om detta opinionsbildningen nu behöver handla.

Här länkar till bra inlägg om avhysningen i Sorgenfri. Rakel Chukri i Sydsvenskan. Hynek Pallas i Expressen. Och Petter Larsson i Aftonbladet.