Det dyker ofta upp uppgifter om hur en del parisare under ocksupationsåren valde att solidarisera sig med stadens judar genom att själva bära gul stjärna. Jag tror att även Patrick Modiano nämner den i förbigående i sin dokuroman Dora Bruder. I Alan Ridings intressanta And the Show Went On om "Cultural life in Nazi-occupied Paris" hittade jag lite mer info. Några av dem tillhörde helt enkelt en subkultur — de lyssnade till swing och kallade sig Zazou — ett ord utan mening från en populär låt. De utvecklade ett slags egen protest mot ockupationen och samtiden.

"Zazou menwore lpng hair and long jackets, women wore short skirts and heavy shoes and everyone wore dark glasses and carried an unfurled umbrella." När judarna i maj 1942 blev tvungna att bära den gula stjärnan gjorde många zazous samma sak, men de skrev swinga eller Zazou över stjärnan. Samma år speladeswingmusikern Johnny Hess in "Ils sont zazous" med sångraden att de bar en min av äckel.

Zazou är ett fint namn. Och vem minns inte belgaren Hector Zazou? Jag hittade hans helt banbrytande minialbum "Mr Manager" bland mina gamla vinylskivor i dag. Det var en av de första skivorna på 1980-talet där afrikansk musik smälte samman med elektronisk dansmusik från nordeuropa. Ett fint manifest för dåtiden cocktailvänster. Den håller fortfarande. Zazou avled 2008. Nu förstår jag var han hittade sitt namn.