Ekonomisk konst

Bakom en skärm på Finansinspektionen kan man varje dag lyssna till en illmarig föreläsning om hur pengar förvandlats från mynt till en obegriplig abstraktion, ett surrande elektronmoln, ren luft. Det är en fin situation. Från entrén hör man den finansiella ekonomins hårda klackar. Det svävar. Allt svävar.
Det är här man ska börja sin vandring genom konstverksamheten Goldin + Sennebys retrospektiva projekt "Standardlängden av ett mirakel". Man kan följa olika spår. Men en fråga återkommer:
Om den franska revolutionen kunde giljotinera kungen, borde man väl på samma vis kunna dekapitera den finansiella ekonomin och hugga huvudet av pengarna? Eken, skogens egen kung, spelar en viktig roll i den här historien.
Det är som att lägga ett fyndigt pussel där bitarna ligger utsprawlade i staden. Jag behövde sex timmar för att samla ihop dem. Samtidigt läste jag Joris Luyendijks reportagebok "Simma med hajar" från Londons finanshus. Journalisten ställer raka frågor: Vad håller ni på med, egentligen? Goldin + Sennebys frågor kommer skruvade från sidan: Vad är det här, egentligen? Den postmoderna kapitalismen är ett slags dagligt trolleritrick. Vad är verkligt, vad är bluff?
På Tredje AP-fonden har konstnärerna placerat en fantastisk ugn från 1780-talet. I den försökte August Nordenskiöld tillverka guld. Gustav III planerade att använda det för att finansiera krig. Alkemistens plan var att tillverka så mycket guld att metallens värde upphörde; rikedomens orättvisor saboterade inifrån systemets kärna. Inifrån ett av fondens mötesrum hörs dämpade skratt.
Projektet är en lek med situationisternas dröm om revolutionen som en maskerad med fiendens verktyg. Just leken blir både irriterande och roande. Den här leken kan bara lekas på vardagar under arbetstid. Det var knappast de som lekte hovliv på Versailles som sedan halshögg kungen.
Tensta konsthall är utställningens mittpunkt och på dess hemsida finns den nödvändiga vägledningen. Det är trots det viktigt att vandringen avslutas just där. I konsthallens mitt står nämligen den dekapiterade eken, sönderdelad och utspridd.
Successivt förvandlas den under våren till något mer användbart än finansiella derivat: stolar och bänkar att sitta på när man klockan 14:12 varje dag lyssnar till Jonas Hassen Khemiris specialskrivna novell, men den är en delvis annan historia.
Effekten i Tensta förstärks av den vandring man gjort från finansindustrins egna rum i Citykvarteren och Waldemarsudde till en stadsdel som representerar något helt annat – och det är just där skogens kung förlorat sin krona. Leken snuddar vid verkligheten. Det är en aning briljant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s