Vägen till Babadag

Att läsa polacken Andrzej Stasiuk är en seg njutning. Han tvingar ner mig i ett tillstånd där minutvisaren bromsar in. Där korna står i dyiga diken och stirrar trött med vatten till bukarna. Han ältar. Han tuggar om. Han flyr. Jag läser honom för att lära mig skriva om landkspa och platser. Men jag vill göra det med två meningar, och inte med 36 som han. Hans resereportage från östra Europa På väg till Babadag kommer jag aldrig våga rekommendera till några andra än de som förhäxades av hans europeiska mästerverk Taksim om två dytra polcker på drift i en rostig van mellan marknader för att sälja begagnade kläder. Det här är förstudien, ett slags arbetsbok från alla vägar, slätter, bergspass , barer och småstäder där den utspelas.

Stasiuk är en afficionado när det gäller Rumänien, i synnerhet Transylvanien. Jag delar fascinationen, men har ännu inte nått hans nivå av ren hypnos. Man får inte veta ett dugg om de landskap han reser genom: Moldavien, Rumänien, Ungern, Slovakien, Albanien. Han skriver om själva resandet. Om att alltid längta till de små orterna som krymper i regnet och solen.. Han är en romantiker — och Taksim var ju under dammet och ledan en ultraromantisk roman. Resorna är gjorda precis innan EU och Schengen öppnade gränserna, innan det moderna började infiltrera även de mest avlägsna småstäderna i östra Slovakien och de tröstlösa ungerska slätterna. Innan upplösningen. innan de nya bilarna. Innan alla husen renoverades.

Så här kan det låta från lilla Sulina i det rumänska deltat där Donau rinner ut i Svarta havet (jag vill dit, jag vill dit): "Jag väntade på att fyllas av upplevelsen av slutet. Floden försvann ut i havet en gång för alla och det var slutet för jorden med all dess rastlösa verksamhet. Enda vägen härifrån var den väg man hade kommit. Jag kände att tiden som dittills hållit sig till mänskliga kategorier svämmade över och återgick till sin ursprungliga form, Här i Sulina fanns den närvarande överallt som fukten i luften." 

På vägen till Babadag kom på svenska i vintras (överatt av Tomas Håkansson) men i Polen kom den redan 2004, samma år som den stora EU-utvidgningen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s