Lägg mer pengar i muggen

Det är en självklar rättighet att få tigga i gathörnet. Men att tvingas göra det för att skapa ett drägligare liv är en inskränkning av mänsklig frihet. I det korsdraget går många socialdemokrater fel.

Genom att vilja ha ett förbud mot den utsträckta handen fullföljer Ardalan Shekarabi en redan antydd väg. Statsråd har tidigare sagt att ingen bör ge pengar i varken handen eller muggen. Regeringens särskilda utredare föreslog iskall fientlighet: ingen skola för deras barn, ingen sjukvård och inga förbättringar av de nya kåkstäderna. Förhållandena ska göras så outhärdliga att de sticker. Det är en upprepning av gamla mönster.

I ”Zigenerska” beskrev Katarina Taikon slutsatserna i en statlig kommitté från 1922: ”att man skulle göra livet så surt som möjligt för romerna [ … ] så att de själva frivilligt lämnade landet.” På 1960-talet bidrog Taikon med sitt envisa arbete att undanröja de missförhållanden som nu är tillbaka. Regeringen verkar inte ha några andra svar än att förbjuda de utsatta att störa den svenska förnöjsamheten. Det avspeglar en motbjudande tidsanda.

Staten har på senare år undersökt och erkänt sina historiska övergrepp mot romer. Det har varit befriande. Men varför är det så svårt att förstå sambanden med läget 2016?

Vänd Shekarabi ryggen. Ägna i stället helgen åt Alexandra Pascalidous dokumentärserie ”Vi kallas tiggare” på SVT Play och ge sedan mer pengar än någonsin i muggarna. Skippa mynten, ge sedlar. Det är en bra protest. Den gör skillnad i strävsamma människors liv.

Per Wirtén

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s