En av det amerikanska valets många hemligheter, en liten detalj i allt det intressanta som hamnat i mediaskugga bakom Trumps alla utspel, är opinionsmätningarna i Texas. Om jag inte minns fel vann McCain staten med 22 procentenheter före Obama. Romney med femton procent. Och nu ligger Trump bara fem procentenheter före Clinton. Snacka om dramatisk utveckling.

Texas har de senaste fyra åren börjat bli en snackis bland Demokraterna. Tänk om … Den enkla orsaken är att andelen latinos ökar så snabbt. I Kalifornien blev de största befolkningsgrupp i april 2014. I Texas kommer samma sak hända under kommande fyraårsperiod.

Men i Texas har det varit svårare för Demokraterna att mobilisera the latinos. Det brukar finnas i huvudsak två förklaringar. Dels att den fackliga infrastrukturen är obefintlig. I Kalifornien har den spelat en nyckelroll för att aktivera de spansktalande. Dels för att den samlande identiteten latino verkar ha haft svårare att få genomslag bland Texas alla olika spansktalande — och därmed solidaritetstanken.. Även det hänger säkert samman med delstatens svaga vänsterpolitiska traditioner, men också för att republikanerna inte haft samma utpräglat invandringsfientliga politik i Texas. George W Bush var t ex populär bland hela landets latinos och fick fyrtio procent av deras röster i valet 2004. Romney fick 25 procent. Och Trump hamnar förmodligen ännu lägre.

I drivorna av stereotyper om det konservativa Texas glöms alltid att delstatens samtliga storstäder sedan några år styrs av borgmästare från Demokraterna, i några fall dessutom med hyfsat progressiv profil.

Texas kommer antagligen inte bli en swing state till 2020, men antagligen till 2024. Om Demokraterna kan vinna Texas, Kalifornien, Florida och New York är republikanerna utslagna för en generation. The lations knuffar USA åt vänster.

Alla deppar över hotet från Trump. Men jag är för första gången allvarligt optimistisk om amerikansk politik. Om precis en vecka åker jag dit. Om tio dagar knackar jag dörr för Hillary Clinton i Cleveland, Ohio.

I Dagens arena skriver jag ledare i dag, om frihandelsavtalet med Kanada där Vallonien har rätt.