Sorgen efter att valnederlaget stod klart var djup i den amerikanska vänstern. På morgonen när jag vaknade i Washington DC regnade det efter tio dagar av obrutet solsken. Alla befann sig i ett slags chock. På morgonen utstrålade Michael Tomasky en sådan tung sorg att han hade svårt att tala. Den var fysisk, kom inifrån han kropp. Tomasky är en av USA:s bästa politiska skribenter, uppvuxen i West Virginia där jag antar att Trump vann alla distrikt. I Sverige framförs nu hån mot alla oss som blev förvånade. Det är arrogant. Alla blev ju förvånade. Inte bara journalisterna på CNN, utan även sådana som Tomasky, fackföreningsaktiva i Ohio, pastorer i Clevelands slum … alla.

Det här är slutet på en epok i amerikansk poltik, den som inleddes med att Ronald Reagan valdes till president 1980. De båda partiernas gamla hierarkier har raserats. Gamla sanningar har rubbats; till exempel pengarnas betydelse, Trump drev en helt osannolik lågbudget kampanj efter extrem top-down modell i motsats till Clintons dyra kombo av tevereklam och gräsrotsarbete (Obamas modell).

Mörkret sänker sig över USA. HD kommer återigen bli ärkekonservativ. Sjukförsäkringsreformen rivas upp, skatterna för de rika sänkas ännu mer, den vita hudfärgens privilegiesystem stärkas. Och värsta av allat: Trump saknar demokratisk trovärdighet. Han är samma slags narcissist som Berlusconi — men i en global stormakt. För USA är han en sk nationell säkerhetsfråga.

Men några saker bör man inte glömma i mörkret. Clintoin gick till val på en radikal och ambitiös plattform. Demokraternas väljare har pressat partiet till vänster. Hon vann fler röster än Trump, men färre elektorer. Jag såg en karta, baserad på exitpolls, som visade att om bara millennials röstat (de mellan 18 och 25 år) hade Trump bara vunnit typ fem delstater och Clinton resten. Den så kallade demografiska förändringen av USA tickar visare och den kommer säkert även fortsättningsvis gynna Demokraterna om de fortsätter peka ut sociala reformer.

Jag har en t-shirt och en vintermössa från Facket SEIU med ”Vote for Hillary”. jag kommer bära dem med viss stolthet. Jag knackade dörr en eftermiddag och ytterligare några timmar i viktiga och fattiga Cleveland. Jag hade röstat på henne även i primärvalen, trots en hel del reservationer, om jag varit amerikan. Och jag tror fortfarande att hon hade blivit en bättre president än Barack Obama varit. Hon har alltid stått något till vänster om honom i viktiga frågor.

Mer genomtänkta kommentarer får vänta några månader, tills vi vet mer och hunnit tänka mer.