LO slirar i migrationsfrågan

I veckan kom LO med en efterlängtad uppsträckning av socialdemokratins politiska handfallenhet (DN Debatt 15/12). ”Många LO-medlemmar vi träffar tycker att utvecklingen i vårt land går åt fel håll. Vi kan försöka övertyga dem om motsatsen, med siffror och statistik, men det räcker inte. Vi måste göra det i handling.” Att som regeringen glatt upprepa frasen ”det går bra för Sverige” är som en örfil i klassrummet.

De pekade ut flera viktiga områden: skolan, arbetsmarknadspolitiken och den samhällsfarliga ojämlikheten. Det var träffsäkert och bra. Men så halkade de på migrationspolitiken. Där ersattes klarspråk med sladdrig oklarhet. Fallet blev bullrigt. Vad vill LO egentligen?

I artikeln använde de det exceptionella 2015, med 160 000 anlända flyktingar, som argument för att såga av arbetskraftsinvandringen. De använde formuleringen ”att återinföra reglerad invandring” som signalord — men för vad? De lurade läsarna att tro att svensk invandrings- och flyktingpolitik varit oreglerad och fri de senaste åren. Och de förstärkte den populära föreställningen att invandring orsakar arbetslöshet. Det var en slirig text utan belägg. Så illa får man inte uttrycka sig om en så avgörande och kontroversiell fråga.

Senare samma dag försökte LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson förklara ståndpunkten i Studio ett. Det ökade förvirringen. Deras egentliga krav, som de ville få fram, var att rulla tillbaka åtstramningen av flyktingpolitiken genom att återinföra de permanenta uppehållstillstånden, sade han. Det lät lysande. Men det fanns ju inte ett ord i den riktningen i artikeln. Andemeningen var den motsatta.

Samtidigt envisades han att beskriva den migrationspolitiska uppgörelsen mellan den borgerliga regeringen och Miljöpartiet från 2008 som en ödesdiger vändpunkt. Den raserade decennier av solidarisk politik. Verkligen?

I Sverige beviljas ungefär 20 000 arbetstillstånd för människor som bor utanför EU. De utgör mindre än en procent av landets arbetskraft. De flesta har korta säsongsarbeten. Andelen med lågkvalificerade jobb minskar. Har det ökat arbetslösheten? Står de i vägen för nyanlända flyktingar, som LO påstår i sin artikel? Det är möjligt, men inte särskilt sannolikt. Det är nu upp till LO att presentera den forskning som stödjer deras kategoriska slutsatser.

Reglerna för arbetskraftsinvandring från 2008 var ihåliga. De öppnade för ren rovdrift av oinformerade och utsatta migrantarbetare. I veckan presenterades därför nya förslag för att skärpa reglerna. Det är nödvändigt. Men det är inte det LO säger. De vill något annat.

Den nya välfärds- och jämlikhetspolitik LO efterlyser är omöjlig utan fortsatt hög invandring. TCO räknar med 100 000 per år för att dagens välfärdsnivåer ska överleva. Det är en gigantisk uppgift att förklara och få stöd för en sådan migrationspolitik. Sverige är i det avseendet än så länge ett vinnarland. Danmark en förlorare.

Den svåra uppgiften är att skapa en sammanhållande länk — ett solidariskt vi — mellan de i små städer eller glesbygd som LO pekade ut i sin artikel och de i storstädernas fattiga förorter som LO däremot (av oklar anledning) valde att inte nämna. Artikeln i DN kunde ha blivit en bra start för ett sådant projekt — men föll olyckligt på ouppklarade synsätt.

Per Wirtén

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s