Jag satt på flyg em från Paris när Donald Trump höll sitt installationstal. Men jag läste det i efterhand i helgen. Jag blev en aning förvånad över alla upprörda reaktioner.

Det är klart att jag avskyr hans nationalism, invandringsfientlighet, konservatism och bombastiska självuppfattning. Men när han beskriver USA i mycket mörka, nästan dystopiska, färger har han ju rätt. Jag förstår inte de korrespondenter och kommentatorer som tycker han svartmålar landet. Vilket USA har dom sett?

Nej, han har fel när han påstår att kriminaliteten ökar, invandringen skapar kaos och globaliseringen gjort USA fattigare. Och påståendet att politikerna i Washington DC berikat sig på vanligt folks bekostnad är en irrelevant halvsanning. Men USA är av andra orsaker ett land som är i djup samhällskris, vanskött och plundrat. Det behöver verkligen börja om — men inte på det vis som Trump vill.

Jag har rest i USA regelbundet och ibland under långa perioder sedan 1995. Jag älskar landet, men varje gång jag återvänt har det känts sorgligt. All offentlig infrastruktur förfaller: trottoarerna, gatorna, tågen, motorvägarna, flygplatserna, elledningarna. Amerikanska städer är i ett skick som ingen EU-medborgare skulle acceptera.

När Trump talar om fabrikskyrkogårdar och wastelands har han rätt. I somras var jag några månader i den fattiga avindustrialiserade storstaden Philadelphia. Där står fortfarande gamla tomma fabriker kvar i stora ruinlandskap. Avfolkningen är märkbar. I EU måste man åka till Rumänien för att se motsvarande stadsmiljöer. Stadens tunnelbana är så förfallen att den saknar motsvarighet i Europa. Klasskillnaderna ökar. Utbildningssystemet haltar. Familjepolitiken är obefintlig. Storbolagen och de en procent rikaste har plundrat landet.

En liten detalj: På amerikanska stadsgator dånar långtradare, sopbilar och bussar med oebskrivliga decibeltal. På motsvarande gator i Paris och Stockholm är det jämförelsevis tyst. Bullerregler och teknikomställning har förändrat människors livsmiljö rätt dramatiskt. I USA är läget fortfarande kvar på 1960-talsnivå.

Utan att tala om förfallet och orättvisorna kan man aldrig förstå varför trumps reaktionära högerpopulism får stöd, eller varför Bernie Sanders socialdemokratiska och upplysta vänsterpopulism fick samma gensvar. Allt Donald Trump sade i sitt installationstal var inte fel, bara för att just han sade det.

Jag har en bekant i Washington som är högerdemokrat. När jag berättade om hur jag upplevde Philadelphia som fattig, sliten och nergången så avbröt han mig: ”Hey, du pratar om USA nu, inte om ett land i tredje världen.” Ungefär så har en del svenska journalister låtit i helgen. Det är en verklighetsflykt.