Rasismens amerikanska djup

I senaste New York Review recenserar historikern Annette Gordon-Read en ny bok om rasfrågans betydelse i det amerikanska antikoloniala frihetskriget. Den är skriven av en annan historiker Robert Parkinson och heter The Common Cause. Hon skriver att det är en betydelsefull bok som kastar nytt ljus över amerikansk rasism. Den visar att de senaste årens polisskjutningar och Black Lives Matters protester har djupa historiska förklaringar.

Recensionen är intressant, inte bara för rasismfrågan utan också hur Parkinson beskriver situationen i den amerikanska kolonin. I diskussionerna om EU har jag alltid jämfört med USA:s framväxt som sammanhållen union. Andra säger spydigt att man inte kan göra det. De uppfattar USA som en statisk enhet, att det alltid varit ett samlat land med gemensam kultur och politik. Det är naturligtvis inte sant. Så här beskriver Parkinson läget mellan de olika delstaterna på 1770-talet: ”Jealousies, rivalries, and even violent controversies alienated the colonies in the early 1770s. Border conflicts, religous disputes, and concerns about slavery drove them apart. The colonies were just as poised to attack one another as to join together on the eve of war.” USA var verkligen inte på förhand givet. Landet var lika splittrat och präglades av stora skillnader, ungefär som Europa. USA var en viljehandling, precis som EU är.

Parkinsons poäng är att rasfrågan dök upp som verktyg för att ena landet i ett ”common cause”. Svarta och urbefolkningen uteslöts från det amerikanska vi:et redan från början. Det var från britterna man behövde befria sig och från ”de andra” man behövde försvara sig.

Gordon-Reed summerar bokens poäng: ”They [frihersaktivisterna] used — actually helped foment — racial prejudice as the principal means of creating unity across the thirteen colonies in order to prepare Americans tp do battle with Great Britain. The base sentiments they promoted for ‘political expediency’ survived the fighting, and the ‘narrative’ that dismissed blacks and Native peoples as alien to America — and conflated ‘white’ and ‘citizen’ —  ‘lived at the heart of the republic it helped create for decades to come’. It kept both groups  frpm ‘inclusion as Americans.’ ”

Det här är kanske nördig americana, men ändå så otroligt intressant för att förstå både dagens USA och hur rörig processen mot en federal union, som EU, kan vara.

Annette Gordon-Reed blev känd för några år sedan med sin uppmärksammade stora bok om Thomas Jeffersons och hans svarta slav och älskarinna — och deras gemensamma barn. Hon är briljant. För kanske femton år sedan när jag var på Arena var hon och en stor grupp radikala kvinnliga african-americans i Stockholm och jag stod för värdsakpet med seminarier och möten. Hon sade inte mycket. Men det hon sade var skarpt. Jag minns henne tydligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s