Man hör sällan något spännande om fransk feminism. Men i Dissents höstnummer finns en uppmuntrande artikel. De senaste årens händelser har framkallat en inomfeministisk kritik där muslimska och andra icke-vita radikaler argumenterar för en mer intersektionell rörelse. En del av dem skulle t o m platsa i svenska bang. Läs här.

Jag hör och läser diskussioner kring det brutala mordet på 16-åringen Ahmed Obaid i Malmö. De flesta verkar utgå från att han var på fel plats i nåt slags gängkrig om narkotika eller annat. Det kan kanske stämma. Men varför nämner ingen en annan möjlighet, den vita elefanten mitt i rummet, att han föll offer för en ny Peter Mangs? Jag säger inte att det är så. jag vill inte tro att det är så. Men varför antyds inte ens möjligheten?